Vem är egentligen Jaana Hemlin?

Det är lätt att beskriva sig själv med ord som mamma, hustru, företagare, vän och djurmänniska.

Och ja – allt det där är jag.

Men det berättar egentligen inte särskilt mycket om vem Jaana är.

Så vem är då kvinnan bakom alla idéer, projekten, 50-talsklänningarna, jänkebilarna och de ständiga orden:

”Jag har fått en idé…”

Just den meningen har min familj förmodligen lärt sig att bli lite nervös av genom åren.

För en idé hos mig stannar sällan vid en idé.

Den brukar ganska snabbt utvecklas till ett projekt.

Och ibland ett ganska stort sådant.

Familjen – det viktigaste av allt

Om man skalar bort företag, projekt, bilar, kläder och allt annat så finns det en sak som betyder mer för mig än någonting annat:

Min familj. 

Jag är mamma och hustru, och familjen är min trygghet och mitt hjärta.

Jag älskar det vanliga livet tillsammans. Samtalen runt köksbordet, skratten, de små stunderna och alla de där vardagliga sakerna som man kanske inte tänker så mycket på när de händer – men som till slut visar sig vara själva livet.

Familjelivet är förstås inte alltid som på ett perfekt Instagramfoto.

Och tur är väl det.

I en riktig familj kan man älska varandra enormt mycket och samtidigt bli fullständigt tokig på varandra ibland.

Man skrattar.

Man tjafsar.

Man hjälper varandra.

Man oroar sig.

Man firar.

Och när livet verkligen gäller står man där tillsammans.

Det är kärlek för mig.

Vännerna som gör livet rikare

Jag värdesätter också mina vänner väldigt högt.

Jag behöver inte hundra människor omkring mig.

Jag vill hellre ha människor som är på riktigt.

Vänner som man kan skratta med tills tårarna rinner. Som man kan prata allvar med när livet inte är lika roligt. Som kan komma förbi även när håret står åt alla håll, kaffekopparna står kvar på bordet och hemmet definitivt inte är redo för fotografering.

Riktig vänskap behöver inte vara perfekt.

Den behöver vara äkta.

Jag tycker om människor som har humor, värme och självdistans. Människor som vågar bjuda på sig själva och som accepterar att vi alla är lite knasiga på våra egna sätt.

För det är nog ofta där de bästa minnena skapas.

I skratten.

I de spontana stunderna.

I de där kvällarna som inte alls var planerade att bli speciella – men som man fortfarande pratar om flera år senare.

Livet på landet – på riktigt

Jag lever också nära lantbruket och livet på landet.

Och jag kan avslöja en sak:

Lantliv är inte alltid solnedgångar, blomsterängar och en vacker kaffekopp på verandan.

Ibland är det lera.

Ibland är det koskit.

Ibland går något sönder precis när det absolut inte borde gå sönder.

Och djur och arbete bryr sig väldigt lite om huruvida det är söndag, semester eller om man hade tänkt göra någonting helt annat.

Men jag älskar ändå mycket med det livet.

Närheten till naturen.

Djuren.

Årstiderna.

Friheten.

Och känslan av att leva nära något verkligt.

Det blir dessutom en ganska rolig kontrast till den andra sidan av mig.

För ena stunden kan jag uppskatta röda läppar, fixat hår, högklackat och en riktigt feminin 50-talsklänning.

Och nästa stund ser verkligheten betydligt mer… lantlig ut.

Båda är lika mycket Jaana.

Rock’n’roll, 50-tal och stora amerikanska bilar

Sedan har vi min kärlek till 40- och 50-talet, rockabilly och rock’n’roll.

Jag älskar musiken, kläderna, frisyrerna och hela uttrycket.

Och naturligtvis de amerikanska bilarna.

Min svarta Dodge Royal från 1959 är en av mina stora kärlekar på fyra hjul.

V8, trycknappsautomat och ungefär lika diskret som en elefant i ett vardagsrum.

Precis som det ska vara.

Det är något speciellt med att sätta sig i en gammal jänkare och åka iväg.

Ljudet.

Känslan.

Människorna.

Cruisingarna.

Gemenskapen.

Det är svårt att förklara för den som inte själv har fastnat för gamla bilar.

Men de som vet – de vet.

Sedan var det det här med mina idéer…

Jag är kreativ.

Det låter väldigt fint.

Min familj kanske skulle beskriva det som:

”Jaana kan inte låta bli att starta nya projekt.”

Och de skulle förmodligen ha en poäng.

Jag ser gärna möjligheter i saker.

En gammal lokal?

Den skulle man kunna göra något av.

En buss?

Hmm…

En klänning?

Den borde finnas i fler storlekar.

Ett tomt hörn?

Där skulle man kunna bygga något.

Det börjar ofta med:

”Tänk om man skulle…”

Och sedan är det kört.

Essibella föddes ur den sidan av mig och har förstås blivit en viktig del av mitt liv. Genom företaget har jag fått utlopp för min kärlek till kläder, fotografering, styling, pinup och kreativitet – och framför allt fått träffa fantastiskt många människor.

Men företaget är bara en del av mig.

Bakom Essibella finns fortfarande samma Jaana som kommer hem till familjen, älskar sina nära och kära, pratar med katten, skrattar med vännerna och hittar på nästa projekt.

Med åren har något förändrats

Ju äldre jag blir, desto mer har jag börjat förstå värdet av tid.

Inte på ett sorgligt sätt.

Tvärtom.

Jag tror att jag uppskattar livet mer idag.

När man är yngre tänker man lätt att man har hur mycket tid som helst.

Det gör jag senare.

Dit åker vi nästa år.

Jag ska bara…

Men livet väntar faktiskt inte på att allting ska bli perfekt.

Därför vill jag försöka samla på minnen istället för perfektion.

Jag vill träffa människorna jag tycker om.

Jag vill skratta mycket.

Jag vill åka på cruising.

Jag vill sitta länge runt ett bord med familj och vänner.

Jag vill säga till människor att de betyder något för mig medan jag fortfarande har möjligheten att säga det.

Och jag vill fortsätta hitta på saker.

Även de lite galna.

Kanske framför allt de lite galna.

Jag är inte alltid positiv

En positiv presentation av sig själv får lätt människan att låta som om hon vaknar varje morgon, studsar ur sängen och ropar:

”Vilken fantastisk dag!”

Så fungerar inte jag heller.

Jag kan bli arg.

Jag kan bli ledsen.

Jag oroar mig för människor jag älskar.

Jag kan vara envis som synden.

Jag kan tvivla på mig själv.

Och ibland går saker helt enkelt åt skogen.

Det är också livet.

För mig handlar positivitet inte om att låtsas att allt alltid är bra.

Det handlar mer om att försöka hitta tillbaka.

Att kunna skratta igen.

Att resa sig.

Att ändra planen när den gamla inte fungerar.

Och att fortfarande vara nyfiken på vad som finns runt nästa hörn.

Om jag ska sammanfatta mig själv…

Jag är Jaana Hemlin.

Mamma.

Hustru.

Vän.

Djurmänniska.

Företagare.

Kreatör.

Rock’n’roll- och jänkebilsälskare.

En kvinna som älskar sin familj och sina vänner väldigt mycket.

En person som gärna skrattar och som uppskattar människor som vågar vara precis som de är.

Jag är envis, känslosam, kreativ och förmodligen ganska hopplös när det gäller att låta bli nya projekt.

Jag har lyckats med saker.

Jag har misslyckats med andra.

Jag har älskat, skrattat, gråtit, förändrats och lärt mig längs vägen.

Och jag tänker fortsätta göra det.

För när jag en dag tittar tillbaka på mitt liv vill jag inte att det viktigaste ska vara hur mycket jag hann arbeta eller hur perfekt allting såg ut.

Jag vill minnas människorna.

Familjen.

Vännerna.

Djuren.

Skratten.

Cruisingarna.

De långa samtalen.

Alla tokiga idéer.

Och de där små ögonblicken som man inte förstod just då skulle bli några av de finaste minnena.

För i slutändan tror jag att ett rikt liv inte handlar om vad man har.

Det handlar om vilka man har omkring sig – och vad man gör av tiden man får tillsammans.

Och någonstans mitt i allt detta hittar man mig.

Jaana. ❤️